När teknik behandlas som isolerad och inte som en del av hela organisationen

I många organisationer pratar man om teknik som om det vore en fristående del av verksamheten.
Man köper system, implementerar dem och förväntar sig att resten ska falla på plats av sig själv.

Men teknik är aldrig isolerad.
Den påverkar beteenden, rutiner, ansvar, makt, kultur, kommunikation och arbetssätt även när ingen pratar om det.

Det är därför så många implementationer “tekniskt fungerar” men ändå aldrig riktigt landar i verksamheten.

Det händer ofta så här:

• En ny plattform införs.

• Arbetssätten förändras inte.

• Team fortsätter jobba på sitt gamla sätt.

• Alla känner att tekniken är “krånglig” jämfört med tidigare genvägar.

• Systemet får skulden, trots att problemet ligger i samspelet runt det.

I praktiken ser vi tre klassiska mönster:

1. Teknik förändrar roller, ofta utan att någon har förberett organisationen.
Plötsligt flyttas ansvar, även om det aldrig uttryckts i projektplanen.

2. Informella processer krockar med de formella systemen.
Team gör samma saker på två olika sätt.

3. Maktstrukturer förändras.
Vissa blir mer beroende av IT, andra mindre och det skapar friktion.

Det fungerar bättre när organisationer accepterar att teknik alltid har organisatoriska konsekvenser:

• involvera de som ska jobba i systemet tidigt

• prata om arbetssätt lika mycket som funktioner

• gör förändringen begriplig, inte bara genomförd

• följ upp beteenden, inte bara driftstatus

Tekniken lyckas först när organisationen förändras med den.
Inte före. Inte efter.